måndag 25 mars 2013

Tuff har jag alltid varit

SIBA





Har varit inaktiv här ganska länge nu. Inte varit inspirerad nog och det känns som det varit lite för mycket annat att lägga kraft på.
Ryggen har funkat hyfsat en tid men senaste veckan har det varit katastrof. Tre Kiropraktorbesök och ett besök hos Naprapat. Allt från knäckning till nålar i hela huvudet och ryggen. Ingenting hjälper. Har en muskel som krampar konstant när jag sitter och står. Ligga känns bra, nu menar jag ligga som i att ligga på rygg och vila då. Vad händer när man är inaktiv och bara ligger, jo man får ont på andra ställen också. intressant att se vart det här landar när man förhoppningsvis får gå i pension om ett gäng år. Gipsvagga?






Det finns så mycket att skriva om nu och det kanske jobbigaste men även lite underhållande har varit cirkusen kring dotterns nya dator. Köpte den på SIBA i Oktober förra året. Gick sönder efter 3 veckor. Lämnade in den, fick tillbaka den med ett nytt fel. Lämnade in den igen, fick tillbaka den med samma fel. Skickade den till konstruktören i Holland i slutet på Januari. Hörde ingenting på ett par veckor, ringde för att få besked, de lovade att höra av sig med besked. Inget hände. I månadsskiftet Februari/mars klev fru in och tog över ärendhanteringen. Nu har vi fått pengarna tillbaka och jag tror Asus och SIBA aldrig kommer återhämta sig. "Jag skiter i om ni väntar besked från Asus, lös detta internt och lös det nu." " Nu är jag less, koppla mig till försäljningschefen på huvudkontoret". Nu ska det väl sägas att hon fick hota dessa två företag under ungefär en 2 veckorsperiod innan dom förstod vem dom hade att göra med. Jag tyckte ändå till mitt försvar att jag nått viss framgång efter mina fyra månader av försök. SIBA fick även kompensera med presentkort på 500:- och ett Norton Antivirus paket. Allt detta fick hon igenom med mig snett bakom ryggen hejandes i tysthet. Ja, tuff har jag alltid varit.

Var är våren? Vad händer? Förra påsken satt fru och jag på balkongen och gassade i solen och värmen. Behöver värmen NU för min så kallade rygg. Åker till Cypern om 12 dagar på träningsläger med laget, kan man få önska i alla fall uppehåll och 10-15 grader?


måndag 11 februari 2013

Evigt tacksam

Ta emot hjälp



 

Trots daglig förvirring måste jag ändå säga: fy fan vad jag mår bra. För fem månader sen var jag vid vägs ände, färdig, fenito.
"Men va fan mår du dåligt för? Du har ju en underbar familj, jobb och ett allmänt ordnat liv" Ja inte tusan vet jag. Uppväxt granne med en Beckersfabrik? Andats frisk luft från Arlanda hela livet? För mycket häxblandning? En syster som klädde mig i kvinnokläder? Alldeles för många rensningar med huvudet i fotbollen? Konstant ont i ryggen, gjord av paper manche?
Vänner, fotboll och framför allt en fantastisk familj hjälpte mig upp på fötter igen. För det kommer jag vara evigt tacksam. Nu ska jag bjucka igen. Trots ett slags komatillstånd varje morgon när det piper i telefonen går jag med hyfsat lätta fötter till kneget. Sjukligt trött återvänder jag hem efter arbetsdagens slut....med ett leende. Umgås har blivit roligt, energigivande och alldeles, alldeles underbart. Hur ska jag orka med träningen i kväll? Väl där möter man 16 energisprudlande fotbollsdamer som får mina batterier fyllda på några sekunder, vilket gäng. Jag måste faktiskt varva ner efter träningarna när jag kommer hem. Kan helt enkelt inte sova. Fasen vad det kan svänga i livets pussel.
Ta emot hjälp som erbjuds. Slut dig inte i din egen misär. Hur ofta talar vi gubbar med någon om hur vi verkligen känner? Jag gör det onsdagar varannan vecka med en professionell (nä inte gatuflicka). Jaha, vad ska man säga där då? Precis allt. På hemvägen känner man att 10 kilo släppt från axlarna. Nu säger jag som Stenmark: "he ba å åk"

lördag 9 februari 2013

A major fuckup




Fy fan vad jag är fladdrigt förvirrad. Upp i morse för att förbereda avfärden mot Rimbo. Slänger elegant i mig morgonmedicinen. Medan jag sväljer inser jag att a major fuckup har skett. Jag hade kastat i mig sönmtabletten som intas i normala fall till natten. Halvvägs till hin håles håla börjar ögonlocken bli lika tunga som Anna Books bakdel. I taktiksnacket inför första matchen hör jag någon mala på lite smått osammanhängande. Jaha det var visst jag. Sluddrigt och lite likt danska skulle jag tippa att det lät som. Tjejerna gjorde bra ifrån sig och jag är nu hemma för att genomgå en rehab. Tur att det inte var någon nykterhetskontroll på vägen.

fredag 8 februari 2013

Gomorra

Adam & Eva




Gud var vred, lättstött och allmänt grinig för Adam & Eva bara flamsade runt halvnakna och fnissiga. Som straff skapade Gud Rimbo. I denna avgrundens fördömda håla skall jag spendera hela lördagen. Cup med mitt härliga gäng med brudar. Jag är tudelad. Man vill innerligt att det ska gå briljant, men om det gör så måste jag återvända på den heliga söndagen till Gomorras skärseldar, det är en uppoffring jag är beredd att göra. Sägnen berättar att här är banden täta. Här är tomten far till alla barnen och släktmiddagarna innefattar hela byn. Ens kusin kan även visa sig vara din bror, mor eller hund. Really? Nej, det är bara för att retas lite med gamla kollegor jag skriver så.....eller?

torsdag 7 februari 2013

Kronofogden

Efterlyst 

Innan det börjar spekuleras och tissel-tasslas på byn, så väljer jag att träda fram. Det är om mig kommande efterlyst kommer handla om. 44-åringen som lurat Apoteksbolaget. 44-åringen som inte trodde att rättvisan skulle hinna ikapp honom. Jag är en bov, lås in mig och kasta bort nyckeln. Brevet från Kronofogden låg ensam på hallmattan när jag kom hem. Men va i helvete har grabbfan gjort nu då? Huu? Mitt namn i den lilla rutan. Jag har tydligen en obetald skuld för Apoteksvaror som jag tagit på något konto. Ska man inte få påminnelser först? Har aldrig varit föremål för någon anmärkning förut (kanske i skolan då att det fanns en svart bok som jag prydde sida upp, sida ner) Känns rätt olustigt faktiskt. Skuld på 800:- som nu hamnat på 2500:- Kommer det komma män i svarta kostymer och solbriller och börja plocka med sig TVn, katterna och prissamlingen från min fantastiska fotbollskarriär? Jag blir fan förbannad, eller i alla fall upprörd, jag menar lite purken, äsch jag fogar mig som vanligt förmodligen. Blir nog forcerande, frustande fru som får ställa hela patriarken till svars. Inte ens Reinfeldt går säker om jag känner henne rätt. Jag? jag sitter och hejar på, på ett tryggt avstånd.





 
7448 sålda säsongskort just nu. Sista året på Söderstadion. Säsongspremiär den 7/4 borta mot Degerfors. Kanske inte så sexigt men vi ligger i den ligan vi har förtjänat. Några riktigt magra år har passerat, men nu är det på riktigt. Nu kommer det ske. Bajen tar klivet upp igen. Sveriges största och bästa supporterförening har förtjänat att den 2/11 få fira som fanatiska, råhypnolfyllda galningar. Mitt i säsongen skiftar vi ansikte och flyttar ett par hundra meter söder ut till Nya Söderstadion. Kommer vara fullt på läktarna ända fram till seriesegern.  





Engelska fotbollsfans vet hur man firar sitt lag.
Ladda med fish and chips som starter,
Kebab med extra allt som main course och som dessert
14 pints of lager och 5 pints of Guiness.
Sen är det bara att dansa natten lång.

fredag 1 februari 2013

Sorry grabben

Lite Förvirrad 

Meddelandet var inte överraskande, inte heller chockerande. Dock var det lite gulligt. "Måns har snott mina nya lurar till mobilen, jag hittar dom inte någonstans" Jaha, då var det dags för det där allvarssnacket med den lurviga lilla rackaren igen. Han har bitit sönder 2 uppsättningar lurar hittills och gnagt sönder en mobilladdare. Han gnager bara på fruns sladdar för han vet att jag inte vaknar på natten vad han än gör. Frun däremot är lättväckt. Men tricket med att gömma är något nytt. Hem på lunchen för att ta snacket och förmå honom (trots att han är en katt) att plocka fram dom från gömman. Tänkte att man ställer väl obligatoriska frågorna först till frun. Har du tittat där? Har du letat där osv. Du har väl kollat sängen noga så jag inte ställer honom mot väggen i onödan. "Ja, jag kollar väl igen. Hoppsan, dom låg under kudden" Känns lite som att han nonchalerat oss återstoden av dagen. Sorry grabben, men du vet ju att hon är lite förvirrad. Tonfisk?  Räkor? Kom igen nu Måns! Hallå?

torsdag 31 januari 2013

Med fast hand

Boss

Förkovrat mig i dagarna två. Nytt system som skall underlätta i arbetet. Hur mycket datoriserad hjälp behöver jag för att gräva en grop, rensa en rabatt eller jaga katter ur sandlådor? Får anställa en briljant sidekick som bär min tekniska utrustning medan jag hukar i ett buskage och går loss med sekatören. Grejen med IT och trädgård är att IT går lätt sönder när den ska samsas i brallan med nämnda sekatör, skruvmejsel, kniv, vattenutkastarnycklar, vattenpass, motorsåg, gördel, smink och cocosnötsoljan. Två såna där smarta telefoner har fått sätta livet till hittills. Men det ska ju alltid gnällas lite. Förkovring är alltid bra. Det är bara lite kärvt att gnida skolbänk igen. Det är ju lätt hänt att rullgardinen går ner.

Skrivit tidigare om att jag blivit en sån där underlig kattälskare. Det har liksom tagit över. Vill inte påstå att det gått överstyr, men....
Det är viktigt att fostra de små liven med fast hand. Det känns som det är klart vem som är boss.







Ska jag behöva vänta länge till på min ostbit och skinkan?





Smörgås någon? Nähä, då är den min då













måndag 28 januari 2013

A freaking brake



Ja men det är självklart att jag gillar dig. Det är bara det att det kan lätt bli lite snack om vi ses för ofta. Jo men jag lovar, jag tycker det är jättekul att ge dig pengar för dina "underbara" tjänster, jag har ju besökt dig 3 gånger på en dryg vecka. Det är lite sjukt, men jag måste bara gå till dig, trots att jag blir så slut och urlakad efter våra möten. Känslan när du försiktigt rör vid min nacke, pratar till mig med len stämma, får mig att känna mig som ett barn, trygg i mammas famn....för att sen rycka den i alla tänkbara vinklar så det sprakar, som ur en lägereld på ett scoutläger är priceless. Kiropraktortortyr är lika trevligt som att närvara vid en förlossning. Man har ingen aning om utgången men man önskar att man svimmar så allt är över när man vaknar. Ge mig a freaking break, Det räcker nu.  

lördag 26 januari 2013

Kings cup

Hockeyröv 




Satt idag och kollade på finalen i Kings Cup i fotboll. Sverige-Finland och hela detta evenemang utspelar sig i Thailand på en fantastisk arena med gräs taget från stäppen i Afrika, löparbanor och 50 meter död yta innan "läktaren" tronar upp. Gjorde ett par iakttagelser. Förspelet var lika långt som en halvlek. Först finska nationalsången, sen den svenska och slutligen anlände kungligheterna och då självklart den Thailändska hymnen. Spelarpresentationer på Thailändska, spelarna såg väldigt roade ut över uttalen. Game on? Nä, först sprang linjedomarna in i omklädningsrummet, förmodligen för att uträtta vissa behov. Stort jubel bland de 700 åskådarna när de återkom. Undrar vilka svar man får när man möter världsnationer som Nord Korea och Finland? Upptäcker till min fasa att min gamla idol Daniel Majstorovic har lagt till med en rejäl hockeyröv. Känns rent spontant som att en stelopererad 44-åring med vatten i knäna och vågor i håret skulle hålla jämna steg med honom. Äntligen har vi i alla fall en målvakt som inte faller bakåt och blundar. Fast den skotträdda Isaksson dyker väl ändå upp vid nästa riktiga landskamp. Beundrar spelarna som är tvungna att fara till Thailand och "slita ont". Den kan vara tufft att hålla på med fotboll. Själv är jag tvungen att åka 1 vecka till Turkiet på träningsläger i April med mitt lag. 

fredag 25 januari 2013

Sibirisk kyla


Det småjävlas





Sibirisk kyla över byn. Precis det här är som smultron för min rygg. Det drar, det spänner, det klickklackar och det småjävlas. På tal om den satans kroken som arslet hänger på, kvällen efter kiropraktorbesöket så hoppade det lilla djävulska revbenet fel igen. "Vad gjorde du, föll du från balkongen?" Nästan! Jag reste mig ur soffan. Kiropraktorn igen och det har verkligen varit på gränsen idag att hoppa ur igen. För ett gäng år sen gick det rykten om att Cher hade tagit bort de nedersta revbenen för figurens skull. Vad jag vet så mår väl hon skitbra än? Hmm, undrar om det är dyrt? Det är inte direkt så att man är tät. I dag skördar jag frukterna av 4 månader sjukskrivning. Den 25:e smäller det som Uggla sjöng. Kommer håva in lika mycket som Rumänskan som spelar fiol med en förvånansvärd tondövhet, utanför Systemet. Men allt är ju inte kattskit, slipper ju i alla fall jobba inomhus nu när det är -18.


måndag 21 januari 2013

No shit

Lille Skutt 






Han är bäst. Han är grymt duktig, den enda jag vill gå till.
"Du, den här gången hade det hamnat riktigt illa" Orden kommer från Kiropraktorn som tryckte tillbaka revbenet på sin rätta plats. No shit tänkte jag medan jag ville krypa upp i någons famn och böla som Lille Skutt.
Livet passerade i revy och jag tänkte: den här gången kommer bli den värsta någonsin. Stålsätt dig, visa inte svaghet, var en man. Han vinklar mig i position och jag är nära att viska: gör det inte, det känns faktiskt lite bättre. Knaster, krasch, knak. Skriker rakt ut som en brunstig Dovhjort, blir yr, vill kräkas och hör Kiropraktorn som i en milslång korridor säga: nu kan du lägga dig på magen, ta den tid du behöver. Snyft, snörvel, kan du inte hjälpa mig? Kanske några uppmuntrande ord om hur fantastiskt duktig jag var och att, du behöver inte skämmas, det är fler som skriker, eller i alla fall gnyr. Fy fan för att vara lika "stabil" som dom där överraskningarna i Kinderäggen. Ställer gärna upp som utställningsobjekt när jag trillar av pinn. Ett varnande exempel på hur en kropp kan se ut när man bara sökt genvägar hela sitt liv. " Gym? Äsch, det är bara för osäkra människor med dåligt självförtroende" "Uppvärmning? Jag hade värmen på i bilen, det räcker väl?" "Stretcha? ja, jag tog ju på mig strumporna och plockade ner mössan från hatthyllan" Det är nog fan lika bra att fortsätta och steloperera hela skiten. Man får ju i alla fall en bra hållning, lite som adeln eller en stolt furste som strosar runt på sina ägor i en schysst blaiser.




söndag 20 januari 2013

Måndagsexemplar


Guds nåd


 

Det har känts som ljuset i tunneln blivit större och ljusare. Har jobbat tre veckor och försökt hitta min roll i gänget. Lite lugnare med det jag tar mig an. Betydligt försiktigare med att lägga den stora näsan i blöt. Med andra ord, det får ta lite lägre tid och man behöver inte försöka vara drivande i alla projekt och uppgifter. Kul som fan att vara igång.
Men! som alltid i det Highländska vuxenlivet måste man åka på en käftsmäll och en rundspark i bakhuvudet. Hade så sett fram mot helgen med gäster, god mat och träning med favoritgänget. Börjar lördagsmorgonen med en förträfflig nackspärr. Går in i det minsta rummet i hemmet, den med endast en vit stol och ett handfat. Reser mig upp och PLOPP, där hoppade ett revben ur sitt läge. Blev stående , hukandes i närmare fem minuter innan jag kunde andas någotsånär och räta mig något. Men hallå!! Ett revben kan väl inte hoppa snett? På kroppen som gav måndagsexemplar ett ansikte kan precis allt hända. I vanliga fall brukar två revben hoppa ur, nu bara ett, Jippiiiee!! Det här beror på att ledbanden som fäster revbenet vid ryggraden är uttänjda sen tidigt 90-tal då jag sopade i bröstryggen vid ett fall i puckelpisten i Sälen. Dom blir aldrig så som de var och träning och guds nåd är det som eventuellt kan hjälpa. Men det är så jäkla tråkigt då en krasch eller ett fall inte behövs för att det ska skita sig, utan slumpen verkar avgöra. Har upplevt alla situationer tänkbart då det hoppar fel och aldrig pga våld eller oaktsamhet. Det har istället hänt när jag nickat en boll, tagit av mig en tröja, rest mig hastigt osv. Bit ihop! Det är väl inte jordens undergång? Det går ju över. Blir ändå nedslagen då det inte direkt varit gudomligt lätt att leva de senaste åren. Just det här med att precis jobba sig upp över vattenytan och se bryggan på överkomligt avstånd, bara för att tryckas ner av de stora mobbande killarna är psykiskt påfrestande. Jag kommer som alltid resa mig ur askan och Lottovinsten igår gör allt betydligt lättare. 17:- är ju början till en förmögenhet. Bitter? kan väl hända, hurså?