tisdag 18 oktober 2011

HAMMARBY



Somliga tror på gud, jag tror på Bajen.
Lätt i dag att säga så. Jag har varit sååå nära på att bara ge upp, bara skita i det. Så många besvikelser i år. Det har varit helt surrealistiskt att följa laget, det har helt enkelt gjort ont. Det var kyligt i går, det var ångest i luften och Far & Son var mer än nervösa. Fantastiskt tryck på läktaren redan innan och ALLA stod upp och sjöng in laget. Sex minuter, sen var det dödstyst. Jönköping gör 0-1 och allt var tillbaka där det varit hela säsongen. Men någonting var definitivt annorlunda denna kväll. Spelare som man svurit sig blå över tidigare växte och växte. Det var en av de sjukaste matcher man varit med om. Mängder med målchanser, tre straffar och en utvisning senare, stod vi tillslut som segrare med 5-2. Det var sånt sjukt tryck på läktaren så jag fick århundradets huvudvärk. Jag har verkligen känt agg mot tränaren som gång på gång envisas med att ha med David Johansson som sällan har ett rätt. Andreas Dahl som är lika snabb som Waxholmsbåten. Allt är förlåtet, allt är glömt. Ni får tycka och säga vad ni vill om laget, men fansen! Helt sjukt trogna och så grymt taktfasta. En match kvar. "Å ni ska passa er för vi e Hammarby"

















Åh fy fan så jäkla pinsamt. Det var det första jag tänkte när jag svängde in på min gata och prickade en hel insjö av vatten, som självklart sköljde över en kvinna som spatserade på trottoaren. Som tur var hade hon paraply den stackaren. Jag vågar inte gissa vad hon vräkte ur sig när jag nonchalant fortsatte. Nähä, stopp där! Jag stannade självklart och ursäktade mig blå i ansiktet. Hon sa att det verkar gått bra ändå, phjuuu! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar