lördag 1 oktober 2011

Toppning




Spotify inför ett skämsfilter. För att andra inte skall få veta vad du lyssnar på för musik i spotify (vilket kan ses i det nya skitvärdelösa aktivitetsfältet på Facebook) så kan man välja att blockera detta med filtret. Jag tycker självklart detta är jättepositivt. När jag sitter och myser med tända ljus och lyssnar på Celine Dion vill jag ha den stunden för mig själv. Det är inte så att jag skäms men det är väldigt privat, precis som när jag för 23 helgen i rad tittar på Bodyguard och kastar mig hysteriskt gråtande i fruns famn vill jag ha stunden för mig själv. Vad kommer här näst? Facebook listar ut att jag byter virkningsmönster med damerna på äldreboendet? Nä lite privat och hemlig måste jag få vara så tummen upp för filter av alla de slag.






Wiggan Boys


"Fotbollsspelare är en bristvara"

Ingmar Alm, Upplands fotbollsförbunds ordförande har en teori.
- Jag kanske sticker ut näsan nu, men jag tror faktiskt att felet ligger i ungdomsfotbollen. I många fall driver klubbarna sina ungdomar alldeles för hårt i sin iver att producera så duktiga spelare som möjligt. De marginalspelare som inte hänger med slutar eller glöms bort, vilket skapar problem längre fram.
Äntligen någon som sätter tummen på det riktiga problemet. Det är så många som bara skyller på innebandy, handboll, hockey och så vidare, när det i själva verket är vi tränare och föreningar som vill ha snabb framgång, bli omtalade och få synas. Det skapas små föreningar i föreningen med framgångsrika lag som fjärmar sig mot resten av klubben. När spelarna nått 15-16 årsålder och vissa "stjärnor" väljer andra idrotter som dom är lika stora i, får laget problem då dom skrämt bort de som inte va så "lysande" mellan 7-14 års åldern. Självklart skall de som har spetskompetens få stimulans men bredden får aldrig glömmas bort, det är oftast de som är stommen i bylagen mellan div 4-7.
Sen är vi hopplösa i tron på att man kan ha lika många klubbar i kommunen som på 70-80-90 talet. Konkurrensen från inomhusidrotterna är för svår. Fem föreningar i min lilla kommun! Det finns inte underlag för det. Tre stycken seniorföreningar på herrsidan och en på damsidan skulle vara mer än nog  
Tänker inte slå mig för bröstet som en profet som gjort det rätta, men berättar gärna hur vi gjorde. Vi nivåanpassade matchspelandet men sällan träningarna. Vi snurrade runt bland ledare mellan de 2 lagen, allt för ofta ser man en trött pappa stå och skrika på kidzen i "breddlaget" medan "spetslaget" har all kompetens på ledarsidan. Många involverade ledare skapar självklart bäst förutsättningar. Det finns alltid förståsigpåare och "jag vet bäst gällande min son/dotter." Det tråkiga är att dessa personer hjälper sällan till utan är oftast de som först plockar bort sitt barn från verksamheten för att tränarna inte använder barnet fullt ut i "spetslaget." Alltså för höga tankar om sitt eget barns förmåga. Dom går sen till nästa och till nästa och till nästa klubb tills barnet har ledsnat att spela för pappas skull. Sök inte snabb framgång genom att alltid spetsa laget vid cuper. Här tappar man garanterat ett gäng spelare direkt och 80% av det laget som faktiskt åkte sitter som 23-åringar, lagt av med fotbollen och kommer knappt ihåg vilken cup det var. Vi satsade lika mycket på "breddlaget," vilket hjälpte oss när vinteridrotterna hade krävt sin spelare för gott. Detta gjorde att när det var dags för juniorspel fanns bra med spelare, och framförallt "breddspelare" mantlade hålen efter de som gick över till annan sport på ett fantastiskt sätt. Självklart fanns det nu en baksida för oss också att lära av. Grabbarna blev för trygga med oss. När vi klev åt sidan efter alla år så såg inte spelarna annan utväg än att splittras upp i olika klubbar. För trygg miljö? Men trots allt är det en hel del som fortfarande spelar vilket värmer enormt.

1 kommentar: