Rederiet

Traggligt, trögt, segt. Det ÄR inte kul så här runt den 23 Februari. Det börjar i och för sig bli ljusare men det suger trots allt. Den man märker mest på att det är skevt är gubben själv. Grinig, muttrande och felsökare nummer 1. Fru säger ju att det är åldern, finns inte en chans säger gubben själv. 15-år i sinnet för alltid, är mitt motto. Grinig gubbe säger hon, sen är det slutdiskuterat.
Dotter är på havet. 100 dagarskryssning hette det visst, eller var det 2 dagars för att fira 100 dagar kvar till student? Hur som helst hoppas vi att hon sköter sina kort och att hon inte gift sig med någon Estländare som heter Aleksandr Ossipov eller något sådant. Fru är på tårna och vi kan bara hålla tummarna denna gång. Men fru erkände sent omsider att hon tagit reda på båtens namn och på telefonnummer till rederiet. Ja hej, är det kapten? Jo jag undrar dels om du kan ta reda på vilken hytt min dotter "sover i" och om allt är bra med henne? Kanske du kan vara gullig att kolla till henne emellanåt? Ett scenario som absolut kan bli verklighet om jag känner fru rätt. Hon är bäst tycker tycker jag.

punch

För min del är frågetecknen betydligt fler än utropstecknen. Hur tänkte dom nu? Är det bara jag som ser vad dom försöker göra? Är det bra att tvinga på folk något dom inte bett om? Jag är väldigt skeptisk men har även rutinmässigt lärt mig att det kvittar vad jag tycker. Roll with the punches Highlander, just roll. 

Märks att trots kyla och snö är ändå sommaren i antågande. Fått lite förfrågningar från vänner som vill hyra stugan på Gotland. Folk planerar, folk längtar, folk vill ut ur vinterdvalan. Egna planer då? Oj vad det kommer bli upp och nervända världen i år. Kärleken kommer börja nytt jobb = ingen semester. Ska jag sitta själv på Gotland och samtala med en rauk? Jag lanserar härmed: stuga uthyres i sommar.
Lanserar även: Tränare söker jobb. Maskineriet gick igång för någon vecka sedan, men det rann ut i sanden. Men coach-hjärnan bråkar med mig dagligen nu.

Pansarvagn

Delad nervositet är dubbel nervositet. Sitter i skrivande stund och tittar på fotboll med min fina son. Matchen är den sista som ska gå in i hans spel. Över 8 gånger i odds på att Bologna ska slå Inter på bortaplan. Jorå, fet chans tänkte jag innan. Just nu står det 0-2 och vi sitter med hakorna hängandes och hoppas att det håller i sig, inte att hakorna hänger men resultatet. Kommer bli en bra katjiiing på hans satsade 20:-
Själv tippar jag inte längre. Åter igen har jag insett att det är barnsligt och trivialt att tippa, jag tror mer på kärlek (tills lönen kommer).

"Hellre nackspärr i Märsta, än ryggskott i Malmö"

Har varit tuff debatt i Rikstan idag. Brott och straff stod på agendan. Kan väl sammanfatta det med att de flesta vill ha hårdare tag mot organiserad brottslighet men det är för få och för futtiga förslag. Vänstern vill att vi alla kramas, SD vill ha pansarvagnar och Sossarna och Moderaterna tävlar som vanligt i att skylla allt på varandra. Samtidigt så maaaleeer hjuuuuleeen sååååååå lååååååååååångsaaaaaaamt. Mitt förslag är inte speciellt kontroversiellt, inte heller orealistiskt. Åland!!! Vi köper Åland från finnarna, sen skeppar vi dit dom alla. Där kan dom utpressa, våldta och mörda varandra. Det finns säkert utrymme för ficktjuvar, rattfyllisar och kvinnomisshandlare också. Inte fan kan dom simma heller så det är lugnt.

Naken

Jag skriver så trivialt. Det finns inte många linjer i mitt skrivande. Det är sån jag är. Jag ÄR virrig, jag är ganska trivial, men jag gillar att skriva. Synd att mitt liv inte riktigt kan fylla ut en självbiografi. Kanske tur förresten, den skulle bli tramsigt osammanhängande och fylld med lite spetsade halvsanningar och lama försök till att framställa mig som rolig. En sak dock som jag återkommer till ganska ofta är "besvikelsen" över att bli vuxen. Det har fört det bästa man kan få uppleva med sig, en fantastisk fru och två välskapta (hårt curlade) kidz. Men skärskåda livet, bryt ned det i små små bitar, titta på det under lupp och bedöm själva. En normal vecka jobbar jag 8h , har lunch 1h, det tar ungefär 1h att komma hem efter jobbet, nyduschad och inhandlad. Matlagning och utfodring 1,5h och skönhetssömn 9h. Detta betyder att jag har ynnesten att få umgås med min underbara familj, mina gulliga katter och mina vänner 3,5h per dag, 5 dagar i veckan. I dag fick jag glädjande nog fylla ut min enorma fritid med att ha tvättstugan. Fast varför gnyr jag? När barnen var mindre kunde man räkna in föräldrarmöten och utvecklingssamtal. Många proffstyckare säger att man skapar sina egna förutsättningar, man kan bli vad man vill, agera istället för att reagera. Jag tror inte jag skulle fått mer fritid om jag satsat hårdare i skolan istället för att festa och ragga. Jag visste ju detta men känner mig ändå snuvad. Vi ska jobba och sova för att...? Ja för att vadå? Vi har ett liv och det livet spenderar vi mestadels med människor vi inte själv valt. Våra barn växer upp och blir fostrade av andra människor mer än vi, för att vi ska kunna jobba, varför då?
Inte konstigt egentligen att många blir pissfulla på helgen, synd bara att man slarvar bort en dag som bakis. Är jag inte helt jävla slut i kolan när jag är 65 så lämnar jag in sekatören och krattan på dagen, sen ska jag spendera mina sista år glad, lite småfull och konstant naken.

Generad

Erkännande, beröm, ros eller en klapp på axeln. Alla människor behöver detta. Sällan är vi nöjda med hur våra chefer visar uppskattning. Så sporadiskt och ovanligt, så när jag nu fick en hel drös med beröm och uppskattning visste jag inte var jag skulle ta vägen. Det blev helt enkelt pinsamt. "Jag gör ju bara mitt jobb" ville man säga. Svensken är faktiskt komplex, antingen gnäller vi eller så blir det obekvämt och pinsamt. När fan är vi nöjda då? 01:30, 12 öl i kroppen och med ett leende precis hunnit beställt den 13:e innan sista bestllnings gong-gongen ljuder, då är Svensken tillfreds.

Skadad av att i åratal nickat bollar, tung-gungmedicinering och flygavgaser. Detta ställer till problem inte bara för mig själv, utan även familjen och kollegor. Snurre sprätt som fan senaste tiden. Jag går ut bara för att behöva gå in efter något igen. Glömmer vilken veckodag det är och vet inte var jag lägger saker. Det är typiskt karlar säger ni. Då är det manliga släktet på utdöende kan jag säga, om alla är som jag.

Liv & död

20 bast!!! Grabben är numera gubbe. Som det flesta av hans födelsedagar så är han sjuk som en utter. Han kämpade sig upp tappert för paketöppning. Svårt att tyda i och för sig när feberrosorna skiner på kinderna hans, men verkar som han blev jättenöjd. Han är inne i gymsvängen så det blev en sån där bänk för ben, armar och skivstång, vet inte vad det kallas då jag själv är allergisk mot allt sånt där. Presentkortkort på en tattujejing (som han sa när han var ett gli) kan tänka mig att det blir ett visst lag som kommer pryda kroppen. På tal om lag så blev det en kasse blandat från Hammarbyshopen också. 20 bast!!! herre gud vad det rinner iväg.

Känns alltid olustigt och så himla onödigt när våra hjältar, skådespelare, artister rycks ifrån oss i allt för tidig ålder. Det var så unikt, det var faktiskt helt ok för oss killar att gilla Whitney. Som vi gillade henne. Jag och min barndomskamrat Mathias poppade mer än gärna "I wanna dance with somebody" om och om igen för att komma i rätt stämning inför krogbesöket. Och visst har man krupit närmare damer i en svängom till någon smäktande Whitneyballad. Som så många andra gillade hon näskaffe lite för mycket och allt känns jävligt tragiskt.

It must B love

Att livet allt som oftast bjuder på små gulliga spratt vet vi ju alla. Just det här lilla sprattet har medfört att jag fortfarande går runt med ett leende på läpparna. Jag tror det var i Onsdags som själva händelsen utspelade sig. Far har tippat på fyra matcher. Far verkar ha tippat bra. Far följer matcherna på en sida som heter Flashscore, där man klickar i vilka matcher man har och då finns just mina fyra matcher där med liverapportering och med ett litet jubelljud så fort det blir mål. Jorå, det finns ett litet visselpipeljud när matcherna är slut också. Piiiiip, Sandviken vann, tjohoo! Piiiip, Villa-Lidköping vann, tjoflöjt! Piiiip, Montpellier vann, jabadabadoo! Piiiiiiiiip, Moenchengladbach vann också, glädjedans med tillhörande moonwalk. När jag senare går in på SvenskaSpel så märker jag till min förtvivlan att det står ett X på Moenchengladbach matchen. Hur går detta ihop? Vad hände? Jag som hade förberett mig för att springa hela trapphuset och plinga på alla dörrar. Samma dag, samma starttid och båda som bortalag. Jag hade följt fel match men det är ju för bövelen samma lag? Amatörmatchen följde jag, men hade tippat på den andra. Svansen mellan benen och täcket över huvudet hulkade jag mig till sömns.

Köln (Am)

0 - 1

B. Moenchengladbach (Am)

Hertha Berlin  0 - 0   B. Moenchengladbach

I går firade vi 22 år min fru & jag, dock inte som gifta utan som tillsammans. Tiden rusar iväg. Det var alltså 22 år sen jag kopplade på den ökända charmen och bjöd på stort genom att bjuda hem min blivande livskamrat till mitt pojkrum. "Oj! 22 år, det är bra jobbat det. Det börjar bli mer och mer sällsynt. Vad är knepet?"Jag vet inte. Det är dom små sakerna som gör det, tex släpp Wii-kontrollen när din fru vill prata. Nej skämt å sido, det var helt enkelt menat att det skulle bli vi. Sen vill jag väl påstå att min fru har en ängels tålamod. Min mognadsnivå har alltid släpat med c:a 10 år. 

Nyckelbarn

1550 nycklar har jag sorterat upp, lagt i nyckelpåsar och distribuerat ut tillsammans med kollegorna till berörda hyresgäster. Jag vill aldrig se en nyckel igen när detta är klart. Jag drömmer om nycklar, jag tänker på nycklar, jag är nycklar. Det är så snurrigt så jag vet knappt vad jag gjorde nyss. Nyckelkvitton, gamla nycklar, nya nycklar, låscylindrar, aviseringslappar, jag borde tagit ett kort på mitt skrivbord. Det är ett berg av allt. Så otroligt trött. Jag som vanligtvis basar över 8000 maskrosor och 800 kubik snö skall helt plötsligt tänka rationellt och bära planeringskepsen. Kommer jag ur den här veckan med bara 2 örfilar och 5 utskällningar får jag vara nöjd.

Detta är Måns "careface"

Annars då? Jo då! 21:00 dras rullgardinen ner. Katterna tycker jag är så tråkig så dom går omvägar runt mig. Tycker även att dom kör lite "careface" på mig, ni vet när man vänder bort och upp ansiktet. Men det kommer ju ljusare bättre tider, om bara 6 månader är det sommar.....snyft. Coachjackan verkar bli kvar i garderoben i år. Jag blev sjukt taggad, men var som det verkar inte ens värd att återkomma till. Deras förlust?

Våldets land

Det var ett tag sen jag var mer åt det allvarligare hållet i bloggen. Den här statistiken ger en isande, skrämmande bild av vårat kära Sverige och framför allt hur våra kvinnor behandlas. 2004 var anmälda våldtäkter äckligt, vidriga 2 650 st. Siffrorna från 2011 är så ofattbara och ogreppbara. Nästan 18 våldtäktsanmälningar per dag. I vårat grannland Danmark var siffran 392 st 2011. Varför sker detta? Hur kom vi hit? Hör vi politiker prata om bättre trygghet för kvinnorna? Skriver tidningarna spaltmeter om detta? Hur många dokumentärer ser vi om detta? Debatteras ämnet? Var är feministerna högljudda protester? Straffar vi tillräckligt hårt? Om 7 år är statistiken 10 000 om vi inte gör något åt saken. Vågar vi ta i "problemet"?  Jag säger knipsa av paketet och släng dom längst in i fängelsehålorna där dom kan få stå på alla fyra och ta emot.

Överfölls och fick “hora” inristat i armen

LANDSKRONA,  På lördagskvällen blev en 20-årig kvinna överfallen och fick ordet “hora” inristat i armen.
Klockan var omkring 23 på lördagen då kvinnan stigit av en buss när hon överfölls av två män. De får ned henne på marken varpå den ena sätter sig på henne och håller fast hennes arm medan den andra tar fram en kniv och ristar in “hora”. Enligt Helsingborgs Dagblad ska kvinnan eventuellt också blivit knivskuren i ansiktet.
Polisen är förtegen och vill inte uppge några närmare detaljer. Brottet rubriceras som synnerligen grov misshandel.

Mr banan

Brasan är tänd, kvinnan vid spisen, ölen i hand.
Livet som man kan inte bli så mycket bättre.

Myskväll med frugan igår. Ost & kex "toppat" med melodifestivalen. Festivalen som "ingen" kollar på längre och som "alla" har en åsikt om. Jag ska aldrig se skiten igen någonsin, har man mer än en gång ylat ut. Jag vet inte om jag hämtat mig än. Tycker väl i ärlighetens namn att de två "direkt till finalen" låtarna var bra, men............en svårt sönderpundad "skådespelare" och en banan i pyjamas får mig faktiskt att börja skrapa lite på handlederna. Nä fy fasen, nästa lördag kollar jag på Skönt med stråkar: "Veckans föreställning. Konsert från 2010. Quatuor Ébène är kvartetten som spelar både jazz och klassiskt."

Kollade bandyfinalen idag. Ganska spännande, men var är bollen? Ingen tv-sport direkt. Mycket är lika mellan bandy och fotboll, vissa regler, speltid osv. Men jag som var livsfarlig utan vapen i fotbollen, skulle vara en slaktare i bandy. Kom någon förbi mig när jag lirade kunde dom räkna med ett par djupa dobbmärken i vaden. Med en klubba i handen....törs inte tänka tanken. 

Pudeln

Det var ok att vara fuskbrun, ha lejonman och en tjejkavaj.
Folk säger jag var lik Patrik Sjöberg, ja kanske. Vi floppade båda två.

Nostalgitripp som heter duga. Såg dokumentären om tidningen Okej igår. Shit va snygga vi var på 80-talet. Det var färg, det var piffat och puffat, det var pudelfrippa, axelvaddar och det var en musik som man förstod och som var bred. Nu är det lite mer: trash is king. Jag sa till fru efter programmet: tänk om man kunde få tillbaka 80-talet ändå. "Men...men...men, då skulle ju inte vi varit ihop". Jamen, jag menar en revajvel, att stilen och musiken kom åter, min lilla skatt. Det ser ut som min önskning kommer slå igenom om än bara för en kväll. Det skall dammas av en klassiker. Rockplocket som återuppstår efter 20 års frånvaro. Rockbandstävlingen som lockade horder av besökare back in the days. En tävling som jag själv varit med i och gnidit mitt organ på, hoppsan jag menar min klaviatur, synth, orgel...Ja vi vann hela skiten ett år minns jag. Kanske svårt för er som känner mig men inte kände till min musikaliska karriär att frambringa en bild på er näthinna hur det måste sett ut. Jag säger bara: blunda och tänk på något annat för det var varken vackert eller lät bra. Hoppas arrangörerna dammar av några gamla konstellationer och att man själv är en glömd "musiker" som får köra barhäng denna kväll.

Jag vann pengar häromdan, äntligen! Jag har nu förstått att jag varit alldeles för kaxig tidigare. Flashat med vinster på blogg och fejsbok. Jag skall vara betydligt mer beskedlig och närmast försynt i fortsättningen. JAG VANN, JAG VANN. JAG VANN, oj, ok sorry :-( 

Mitt hjärta blöder för min lilla pojke. Sonen vann ju en bra slant förra helgen. Han har suttit och sugit på dom får att hitta det perfekta spelet. Säkraste matchen denna vecka? Ja vi tycker nog det. Sverige - kaijschaijkstan eller nåt liknande i Bandy-VM semifinal. I gruppspelet vinner Svedzko med 9-1. I semifinalen vinner Svedsko med? 4-4 och puts väck med dom pengarna. Jag blir allvarligt förbannad och misstänker mut/spelskandal. Jävla sopor. Nu är det jag som får sitta med en 20-åring i famnen i timmar och trösta och vagga. 

A-klåda

........Kommer aldrig mer tillbaka. Lämnade över nycklarna till de nya ägarna idag. Nu står jag där med bara 20 hus av 50 kvar. Nästa vecka startar mitt projekt/skötebarn, byta lås på 300 lägenheter. Om det skiter sig så flyr jag som en uppjagad känguru. Inflammationen i ögonen håller i sig likt en jobbig avlägsen släkting. I helgen var det höger öga. Just nu har kapten rödöga problem med det vänstra. Får hoppas att det inte vandrar vidare till det tredje ögat, då blir det som i reklamen: gnugga stjärt mot en trädstam.

Nu är det bara att invänta den Ryska snökanonen dom skrivit om i media flera dagar i rad. Efter den kommer förmodligen den Isländska cyklon-Bazookan och den Polska domedags-snömissilen. John Pohlman hade sagt följande: i morgon kommer det äntligen snöa.

Glory

Sanningen Bryschaaan!! Jag är trött, glad och lycklig. Första dagen sedan 25 Augusti som jag jobbar heltid. Är det så jävla mycket att yvas över? Ja det är faktiskt så. Jag tillhör den gyllene generationen 60-talsbarn som lärt sig att man ska göra rätt för sig i livet. Ja kanske inte alla då. Ronny, Conny, Sonny gjorde mycket bus och sitter alla på Norrtäljeanstalten. Men vi andra vet att livet går ut på att i ordning: Jobba, äta, sova, föröka och sen dö en ärefylld död. Äh mycket snack, kul att vara back in business. 

Har haft väldigt seriösa samtal med mig själv om att återuppta viktnedgång.nu. Medan vi snackar vidare ska jag bara klämma min 200g helnöt som min kärlek just la vid min sida. Vi har så bra förståelse min fru & jag.