Med fast hand

Boss

Förkovrat mig i dagarna två. Nytt system som skall underlätta i arbetet. Hur mycket datoriserad hjälp behöver jag för att gräva en grop, rensa en rabatt eller jaga katter ur sandlådor? Får anställa en briljant sidekick som bär min tekniska utrustning medan jag hukar i ett buskage och går loss med sekatören. Grejen med IT och trädgård är att IT går lätt sönder när den ska samsas i brallan med nämnda sekatör, skruvmejsel, kniv, vattenutkastarnycklar, vattenpass, motorsåg, gördel, smink och cocosnötsoljan. Två såna där smarta telefoner har fått sätta livet till hittills. Men det ska ju alltid gnällas lite. Förkovring är alltid bra. Det är bara lite kärvt att gnida skolbänk igen. Det är ju lätt hänt att rullgardinen går ner.

Skrivit tidigare om att jag blivit en sån där underlig kattälskare. Det har liksom tagit över. Vill inte påstå att det gått överstyr, men....
Det är viktigt att fostra de små liven med fast hand. Det känns som det är klart vem som är boss.

Ska jag behöva vänta länge till på min ostbit och skinkan?

Smörgås någon? Nähä, då är den min då

A freaking brake

Ja men det är självklart att jag gillar dig. Det är bara det att det kan lätt bli lite snack om vi ses för ofta. Jo men jag lovar, jag tycker det är jättekul att ge dig pengar för dina "underbara" tjänster, jag har ju besökt dig 3 gånger på en dryg vecka. Det är lite sjukt, men jag måste bara gå till dig, trots att jag blir så slut och urlakad efter våra möten. Känslan när du försiktigt rör vid min nacke, pratar till mig med len stämma, får mig att känna mig som ett barn, trygg i mammas famn....för att sen rycka den i alla tänkbara vinklar så det sprakar, som ur en lägereld på ett scoutläger är priceless. Kiropraktortortyr är lika trevligt som att närvara vid en förlossning. Man har ingen aning om utgången men man önskar att man svimmar så allt är över när man vaknar. Ge mig a freaking break, Det räcker nu.  

Kings cup

Hockeyröv 

Satt idag och kollade på finalen i Kings Cup i fotboll. Sverige-Finland och hela detta evenemang utspelar sig i Thailand på en fantastisk arena med gräs taget från stäppen i Afrika, löparbanor och 50 meter död yta innan "läktaren" tronar upp. Gjorde ett par iakttagelser. Förspelet var lika långt som en halvlek. Först finska nationalsången, sen den svenska och slutligen anlände kungligheterna och då självklart den Thailändska hymnen. Spelarpresentationer på Thailändska, spelarna såg väldigt roade ut över uttalen. Game on? Nä, först sprang linjedomarna in i omklädningsrummet, förmodligen för att uträtta vissa behov. Stort jubel bland de 700 åskådarna när de återkom. Undrar vilka svar man får när man möter världsnationer som Nord Korea och Finland? Upptäcker till min fasa att min gamla idol Daniel Majstorovic har lagt till med en rejäl hockeyröv. Känns rent spontant som att en stelopererad 44-åring med vatten i knäna och vågor i håret skulle hålla jämna steg med honom. Äntligen har vi i alla fall en målvakt som inte faller bakåt och blundar. Fast den skotträdda Isaksson dyker väl ändå upp vid nästa riktiga landskamp. Beundrar spelarna som är tvungna att fara till Thailand och "slita ont". Den kan vara tufft att hålla på med fotboll. Själv är jag tvungen att åka 1 vecka till Turkiet på träningsläger i April med mitt lag. 

Sibirisk kyla

Det småjävlas

Sibirisk kyla över byn. Precis det här är som smultron för min rygg. Det drar, det spänner, det klickklackar och det småjävlas. På tal om den satans kroken som arslet hänger på, kvällen efter kiropraktorbesöket så hoppade det lilla djävulska revbenet fel igen. "Vad gjorde du, föll du från balkongen?" Nästan! Jag reste mig ur soffan. Kiropraktorn igen och det har verkligen varit på gränsen idag att hoppa ur igen. För ett gäng år sen gick det rykten om att Cher hade tagit bort de nedersta revbenen för figurens skull. Vad jag vet så mår väl hon skitbra än? Hmm, undrar om det är dyrt? Det är inte direkt så att man är tät. I dag skördar jag frukterna av 4 månader sjukskrivning. Den 25:e smäller det som Uggla sjöng. Kommer håva in lika mycket som Rumänskan som spelar fiol med en förvånansvärd tondövhet, utanför Systemet. Men allt är ju inte kattskit, slipper ju i alla fall jobba inomhus nu när det är -18.

No shit

Lille Skutt 

Han är bäst. Han är grymt duktig, den enda jag vill gå till.

"Du, den här gången hade det hamnat riktigt illa" Orden kommer från Kiropraktorn som tryckte tillbaka revbenet på sin rätta plats. No shit tänkte jag medan jag ville krypa upp i någons famn och böla som Lille Skutt.

Livet passerade i revy och jag tänkte: den här gången kommer bli den värsta någonsin. Stålsätt dig, visa inte svaghet, var en man. Han vinklar mig i position och jag är nära att viska: gör det inte, det känns faktiskt lite bättre. Knaster, krasch, knak. Skriker rakt ut som en brunstig Dovhjort, blir yr, vill kräkas och hör Kiropraktorn som i en milslång korridor säga: nu kan du lägga dig på magen, ta den tid du behöver. Snyft, snörvel, kan du inte hjälpa mig? Kanske några uppmuntrande ord om hur fantastiskt duktig jag var och att, du behöver inte skämmas, det är fler som skriker, eller i alla fall gnyr. Fy fan för att vara lika "stabil" som dom där överraskningarna i Kinderäggen. Ställer gärna upp som utställningsobjekt när jag trillar av pinn. Ett varnande exempel på hur en kropp kan se ut när man bara sökt genvägar hela sitt liv. " Gym? Äsch, det är bara för osäkra människor med dåligt självförtroende" "Uppvärmning? Jag hade värmen på i bilen, det räcker väl?" "Stretcha? ja, jag tog ju på mig strumporna och plockade ner mössan från hatthyllan" Det är nog fan lika bra att fortsätta och steloperera hela skiten. Man får ju i alla fall en bra hållning, lite som adeln eller en stolt furste som strosar runt på sina ägor i en schysst blaiser.

Måndagsexemplar

Guds nåd

 

Det har känts som ljuset i tunneln blivit större och ljusare. Har jobbat tre veckor och försökt hitta min roll i gänget. Lite lugnare med det jag tar mig an. Betydligt försiktigare med att lägga den stora näsan i blöt. Med andra ord, det får ta lite lägre tid och man behöver inte försöka vara drivande i alla projekt och uppgifter. Kul som fan att vara igång.

Men! som alltid i det Highländska vuxenlivet måste man åka på en käftsmäll och en rundspark i bakhuvudet. Hade så sett fram mot helgen med gäster, god mat och träning med favoritgänget. Börjar lördagsmorgonen med en förträfflig nackspärr. Går in i det minsta rummet i hemmet, den med endast en vit stol och ett handfat. Reser mig upp och PLOPP, där hoppade ett revben ur sitt läge. Blev stående , hukandes i närmare fem minuter innan jag kunde andas någotsånär och räta mig något. Men hallå!! Ett revben kan väl inte hoppa snett? På kroppen som gav måndagsexemplar ett ansikte kan precis allt hända. I vanliga fall brukar två revben hoppa ur, nu bara ett, Jippiiiee!! Det här beror på att ledbanden som fäster revbenet vid ryggraden är uttänjda sen tidigt 90-tal då jag sopade i bröstryggen vid ett fall i puckelpisten i Sälen. Dom blir aldrig så som de var och träning och guds nåd är det som eventuellt kan hjälpa. Men det är så jäkla tråkigt då en krasch eller ett fall inte behövs för att det ska skita sig, utan slumpen verkar avgöra. Har upplevt alla situationer tänkbart då det hoppar fel och aldrig pga våld eller oaktsamhet. Det har istället hänt när jag nickat en boll, tagit av mig en tröja, rest mig hastigt osv. Bit ihop! Det är väl inte jordens undergång? Det går ju över. Blir ändå nedslagen då det inte direkt varit gudomligt lätt att leva de senaste åren. Just det här med att precis jobba sig upp över vattenytan och se bryggan på överkomligt avstånd, bara för att tryckas ner av de stora mobbande killarna är psykiskt påfrestande. Jag kommer som alltid resa mig ur askan och Lottovinsten igår gör allt betydligt lättare. 17:- är ju början till en förmögenhet. Bitter? kan väl hända, hurså?

Självbiografi

Livslinje 

Har haft tankar på att skriva en självbiografi. Jag är Highlander, skulle den kunna heta. Men det är väl förmodligen väldigt tidskrävande. Folk i min omgivning ställer ofta frågan, hur har du blivit så rackarns cool och ball? Tänkte nu för att klargöra detta för de frågande och för att inte sitta i månader med författandet av en bok, köra en kortare version och då med bilder för de som är dyslektiker. Kan med häpnad konstatera att det är ett under att man fortfarande är med i matchen. Det var inte så noga och heller inte så fjolligt under uppväxten. Curlingföräldern var inte uppfunnen. Men här kommer den då, Highlanders livslinje, 

I väntans tider.......

...på frälsaren som tillslut damp ner 1968

Älskade att njuta av vad naturen hade att erbjuda

Något avvaktande mot okända människor och......

....direkt livrädd och fortfarande skakad av dessa 3 individer

En lite tjockare mössa funkade utmärkt
som stötdämpning.

Du hade garanterat blivit utstött om du dykt
upp vid backen med hjälm på huvudet, hjärnskakning
pallar man väl med. Hockeyspelare får ju en 7-8 stycken
innan dom måste hejda sig lite. 

Ramla? Hjälm? Stödhjul? Learn the hard way. Take the pain.

Vad menar du? Armbågsskydd? Knäskydd?
Hjälm? Nä nä nä, frippan blir förstörd. It´s all about
looking good.

Man fick upptäcka och experimentera med sina vänner, utan föräldrar.
Här har du min grabb, testa med denna Acetonflaska så ska du få se på drag.

Det var fattigt och ville du ha leksaker så fick du tillverka dom.
Tälj från dig och inte mot dig sa förmyndaren innan man sprang ut med kniven.

Här har du min son. Ha det så kul och  smäll inte
i trapporna, det luktar så förfärligt. Tänk på att släppa den innan det här
lilla snöret brunnit klart
Tändare? Måste ha den själv så jag kan röka mina 40 cigg i soffan,
men ta de här tändstickorna.

Helst skulle det ju va cigg utan filter och reglerna verkade va,
under inga omständigheter får fönsterrutan vevas ner.

Bälte? Nä, barnen måste få leka i bilen. Jasså du är trött?
jamen lägg dig på hatthyllan och sov ett tag.

Du vet vad som händer om du tjatar en gång till om
den där förbannade glassen

Gourmeträtterna avlöste varandra.

Denna kulinariska lilla rackaren försökte förmyndaren föda mig med.

ÖverLEVER jag om det idag skulle serveras denna djävulens
påfund till mat. Kan fortfarande i drömmarna höra mamma säga:
kom nu sork, det är din favorit, levergryta.

Mmmm, tack moster. Inte ska väl jag....
Jag sparar den till senare. (Mycket senare)

Mitt i gatan, absolut utan hjälm och helst med puck
Tjing för att stå i mål. 

Ehhh? Mamma! jag tror inte det här är Nicke Nyfiken,
trots att den heter Nyfiken gul. Maaaaamma, kom fort,
tanten tar av sig kläderna.

Ja då börjar man skolan då. Så jag ska ha dom på gympan?
Ok, men tänk om dom fina går sönder då?

Fantastiskt kul att äntligen börja högstadiet. Dom äldre
killarna verkar super schyssta. 

Dela tuggummi med ett par bästisar, ja inte blev man sjuk i alla fall.

Man upptäckte att vissa saker hade fler användningsområden.

I tonåren var man ofta oförståeligt trött

Man började mogna och blev mer sparsam.

Sin första förälskelse glömmer man inte,

Vuxen, ringmärkt och pappa

Lyhörd och glasklart vem som styr ruljansen.

Fan vet

 In med magen

Allt är igång. Jobbar igen och känner mig som en lärling. Lagom urblåst och gulligt förvirrad. "Låt mig se, vilken av mina 35 nycklar var det som passade här då? Kod? Ja jag har ingen aning"
Fotbollen är igång, startade karaktärsbygge 2013 i början på veckan. Vi ska skrämma slag på bönderna runt om i Uppland.
Har med förfäran förstått att det klivit på ett gäng kilon på den annars så välkända strandraggarkroppen över jul. Trodde någon bytt ut mina arbetsbyxor som hängt alldeles ensamma i skåpet på jobbet. Upff, in med magen gamling skrek knappen. Ja mig behöver du inte längre kläcker skärpet ur sig. Vill inte påstå att jag blivit lönnfet, lutar mer åt att jag blivit lömskt fet.
För övrigt rullar det på även nu i början på detta året, som utmärker sig på det charmanta sättet att jag kommer vara närmare 50 än 40 år, tjohoo. Inget verkar än vara annorlunda, jag missar redan bokade tider, jag behöver fortfarande någon bredvid mig i bilen som påminner om att här ska du svänga. Pappa du vet väl att mamma fyller år på söndag? Ehhh? Javisst eh. Kan du möjligtvis påminna mig på lördag kväll också? Ligger här i badkaret med en kall öl och funderar. Hur ser det ut om 10 år? Var är jag om 15 år? Skulle gissa på att jag då är i bygdens stora rondell, stoppad av polisen som upplyser mig om att man kan inte åka var efter varv, timtals stirrandes i ett kusligt tunnelseende. Tvättade jag mig innan jag gled ner i badet, eller hade jag en plan om tvagning efteråt? Fan vet!

Ledord 2013

Gjort årsbokslut 2012. Pissår. Mycket sjukskriven och mycket ämlig. 2013 möter jag utan händerna på styret, med förbundna ögon och pressar på ända in i kaklet. Räknar kallt med en större vinst på Lotto. Köper upp och lägger ner det som behöver läggas ner. Tar familjen på en lång resa, typ till Jordbro eller liknande. Lägger ner sociala medier och börjar umgås med folk på riktigt. Lite läskigt att börja arbeta igen efter mer eller mindre sjukskriven sen augusti. Hur var det man gjorde nu igen? Ställa klockan!! Se fram mot fredagar igen, våndas på söndagar. Vi behöver alla rutiner för att fungera, jag kan bara instämma. Finns inget mer på TV att se, har sett precis allt. Formkurvan har inte pekat uppåt senaste åren, men kan nog bara bli bättre detta nya år.
Gubben Highlanders ledord 2013:
1. Du måste inte vara top notch jämt.
2. Slå inte knut på dig själv för att alla ska gilla dig, du duger precis som du är.
3. Man måste inte vara med och peta i allt, gör din grej och gör den bra.
4. Omge dig med energigivande människor.