<h1>Eurovision</h1>

Det går att vända och vrida i all evighet på spektaklet som utspelade sig igår. Albaniens sångfågel skrämde skiten ur katterna och jag satt iskallt och väntade på att båda hennes ögon skulle ploppa ut. Inte ens det kunde dom ge mig. Att 10 bidrag skrivits av svenskar var denna kväll absolut ingen merit. Det var så katastrofalt dåligt startfält så jag tror Sean Banan skulle briljerat. Loa Falkman skulle naken i en turban skrattat hem en andra plats. Ja men varför tittar du då? Av den enkla anledningen att det bor en glittrig glamorös galagay i mig, som en gång om året får leva ut. Norges Erik Saaaaaaade kom sist, gud va trist. Låreeeeen kammade hem hela skiten och alla som har en gnutta musikalitet märkte nog att detta var som ett högst ojämt länsderby mellan Hammarby och Rågsved. Frågan var, med hur mycket vinner vi. Som jag alltid hävdat, det viktiga är inte att deltaga, det viktigaste är att krossa och förnedra. Precis här upptäcker jag att jag just skrivit ett kapitel om Eurovision och rodnande går jag och gör något manligt som att skruva av en framaxel på en bil eller tömmer kattlådan.