No shit

Lille Skutt 

Han är bäst. Han är grymt duktig, den enda jag vill gå till.

"Du, den här gången hade det hamnat riktigt illa" Orden kommer från Kiropraktorn som tryckte tillbaka revbenet på sin rätta plats. No shit tänkte jag medan jag ville krypa upp i någons famn och böla som Lille Skutt.

Livet passerade i revy och jag tänkte: den här gången kommer bli den värsta någonsin. Stålsätt dig, visa inte svaghet, var en man. Han vinklar mig i position och jag är nära att viska: gör det inte, det känns faktiskt lite bättre. Knaster, krasch, knak. Skriker rakt ut som en brunstig Dovhjort, blir yr, vill kräkas och hör Kiropraktorn som i en milslång korridor säga: nu kan du lägga dig på magen, ta den tid du behöver. Snyft, snörvel, kan du inte hjälpa mig? Kanske några uppmuntrande ord om hur fantastiskt duktig jag var och att, du behöver inte skämmas, det är fler som skriker, eller i alla fall gnyr. Fy fan för att vara lika "stabil" som dom där överraskningarna i Kinderäggen. Ställer gärna upp som utställningsobjekt när jag trillar av pinn. Ett varnande exempel på hur en kropp kan se ut när man bara sökt genvägar hela sitt liv. " Gym? Äsch, det är bara för osäkra människor med dåligt självförtroende" "Uppvärmning? Jag hade värmen på i bilen, det räcker väl?" "Stretcha? ja, jag tog ju på mig strumporna och plockade ner mössan från hatthyllan" Det är nog fan lika bra att fortsätta och steloperera hela skiten. Man får ju i alla fall en bra hållning, lite som adeln eller en stolt furste som strosar runt på sina ägor i en schysst blaiser.