Vansinnig
Det händer saker. Det händer mycket roliga saker. Fullt ös på jobbet, gör nytta som halvtidare, meeeen!!! Ska jag någonsin växa upp? Ska jag någonsin kunna tygla mig? Folk som känner mig (förutom fru & barn) känner mig som en lugnt timid person som sällan eller förresten aldrig brusar upp och härjar okontrollerat, men i tysthet framför min kompis televisionen kan jag totalt tappa fattningen. Jag kan efter Sveriges pissmatch i handbolls-EM konstatera att jag fortfarande är Sveriges i särklass sämsta förlorare. Jag erkänner! Jag kan mer än förbundskaptenerna oavsett idrott. Idiot! jävla sopa! ja men åk hem å böla då! res dig upp din jävla fjolla! men va fan är du rädd eller, sänk muppen då! Ja så kan det låta en vanlig vardagskväll i det idylliska Highlander palatset. Fy fan va jag hatar förluster, kroppen går sönder, jag får feber och körtlarna blir stora som Leif GW Perssons hakor. Och då ska ni betänka att jag favoriserar Leksand och Hammarby till vardags, mycke feber blir det.
Jag och min nyfunna vän har påbörjat en djup diskussion. Det verkar som vi har samma värderingar och syn på livet. Jag tror det blir en livslång vänskap även om hans namn är svåruttalat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar