Att livet allt som oftast bjuder på små gulliga spratt vet vi ju alla. Just det här lilla sprattet har medfört att jag fortfarande går runt med ett leende på läpparna. Jag tror det var i Onsdags som själva händelsen utspelade sig. Far har tippat på fyra matcher. Far verkar ha tippat bra. Far följer matcherna på en sida som heter Flashscore, där man klickar i vilka matcher man har och då finns just mina fyra matcher där med liverapportering och med ett litet jubelljud så fort det blir mål. Jorå, det finns ett litet visselpipeljud när matcherna är slut också. Piiiiip, Sandviken vann, tjohoo! Piiiip, Villa-Lidköping vann, tjoflöjt! Piiiip, Montpellier vann, jabadabadoo! Piiiiiiiiip, Moenchengladbach vann också, glädjedans med tillhörande moonwalk. När jag senare går in på SvenskaSpel så märker jag till min förtvivlan att det står ett X på Moenchengladbach matchen. Hur går detta ihop? Vad hände? Jag som hade förberett mig för att springa hela trapphuset och plinga på alla dörrar. Samma dag, samma starttid och båda som bortalag. Jag hade följt fel match men det är ju för bövelen samma lag? Amatörmatchen följde jag, men hade tippat på den andra. Svansen mellan benen och täcket över huvudet hulkade jag mig till sömns.
| Köln (Am) | 0 - 1 | B. Moenchengladbach (Am) |
Hertha Berlin 0 - 0 B. Moenchengladbach
I går firade vi 22 år min fru & jag, dock inte som gifta utan som tillsammans. Tiden rusar iväg. Det var alltså 22 år sen jag kopplade på den ökända charmen och bjöd på stort genom att bjuda hem min blivande livskamrat till mitt pojkrum. "Oj! 22 år, det är bra jobbat det. Det börjar bli mer och mer sällsynt. Vad är knepet?"Jag vet inte. Det är dom små sakerna som gör det, tex släpp Wii-kontrollen när din fru vill prata. Nej skämt å sido, det var helt enkelt menat att det skulle bli vi. Sen vill jag väl påstå att min fru har en ängels tålamod. Min mognadsnivå har alltid släpat med c:a 10 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar