Jag har inget att säga

Käftsmäll

Jag har inget att säga. Vad ska jag berätta om. Lite med den inställningen har jag nu gått till psykolog två gånger. Det är nog väldigt bra om du får träffa någon som du kan få prata ut med. Jo, kanske ni har rätt, det har ju varit lite tungt. Hur funkar såna samtal? Ska man rota i det förgångna? Jag kommer ju knappt ihåg gårdagen. Hajar till när psykologen säger: jaha, det var vad vi hann med denna gång. Ställs dom rätta frågorna kan gubbfan mala på i timmar verkar det som. Käften går som på Jonas Gardell och minnen ploppar upp. Kontentan efter två besök, det är inte konstigt att man är lite fucked up. Många svar kommer nu fram och jag känner: åfan, jaha, jamen det förklarar en del. Var det så jag upplevde uppväxten, det hade jag inte tänkt på tidigare. Förmodligen för att du valt att inte prata om det. Jaha, och vad gör jag med den insikten nu då? Sätta en lapp på ryggen med sparka mig där bak-text på dom som inte skött sina åtaganden? Mjukisar åker på käftsmäll efter käftsmäll då dom tror gott om alla och att konflikter löser man alltid fredligt och försynt. Terapi "is the shit" snacka om omvälvande, hoppas man kan handskas med allt som rörs upp till ytan. Kan bli så att jag kommer ur detta som en kall, hård machoman. Yea right!!!