Dryga försäljare

Men svara då

Ja men svara då säger all. Tänker ja inte säger jag. Förbannat irriterande när det ringer dryga försäljare så jag tråkar ut dom med att ej svara. Ger dom sig då? Nä inte ett jäkla någe. Dom ringer på jobbmobilen, ibland flera gånger om dagen. Ska jag verkligen behöva svara och be dom fara och flyga? Varför ger dom sig inte? Är det bara mig dom terrar? Ja men svara då säger ni igen. Tänker jag inte sa jag ju. Men varför? Det slutar alltid med att jag har 3 nya rakhyvlar, strumpor, en adopterad panda i Kina och ett abonnemang på fiskoljapastiller för ett år framåt. Men herre jösses människa, säg tack men nej tack. Kan jag inte, vet inte hur man gör. Om det så kom någon och knackade på dörren för att sälja iskuber skulle jag ha is i hela frysen och en ståtlig ångest. Enda anledningen till att jag inte har alla nummer av Situation Stockholm är att jag blundar hårt och nynnar på någon melodi samtidigt som fru leder mig in i butiken. Men jag har blivit bättre, ett tag stödde jag tre organisationer, prenumererade på strumpor, kalsonger, fantastiska skivor från Mr Music och fick blad skickade till 2 olika rakhyvlar. Ja du e bre mesig du! Jo vars hurså? Sa jag förresten att jag har uppslagsverk också om nån vill låna? Vakttornet?