Det finns inte

Våga för att vinna

Har varit för chockad för att skriva.

Det finns inte. Det ska inte gå. Att starta en match med inställningen: vi måste hålla siffrorna ner, blir oftast katastrofalt. 6 backar, ibland 8 på egen straffområdslinje mot en frustande hormonstinn tysk maskin är självmord. Vi var så långt ifrån, vi sprang runt som ecstasyproppade pensionärer på porrklubb. Ingen visste var dom skulle vara ingen visste hur man tacklar, ingen visste hur man visar motståndet att det här kommer du inte levande ur. Så fegt så jävla förvirrat. Våga för att vinna. Agera istället för att reagera (10 sek för sent varje gång). Det är ju på intet sätt spelarnas fel. taktiken står förbundskaptenen för och i Svenska landslaget följer man alltid uppritad plan. Jag hade förberett mig på ungefär 4-1 som jag skrev härom dagen men inte ett bollinnehav fördelat på 90/10. Vad som sades i paus bland spelarna skulle jag bra gärna vilja veta. Men jag är övertygad om att Marcus Allbäck puffade lite på Hamrén och lite försynt föreslog fullplanspress, stressa ett segersäkert lag till misstag så kanske vi kommer ut ur det här med någon slags heder. Skönt med ett mål i alla fall kände man, men det blir trots allt svårt att sova efter denna kölhalning. Nog fan var det omöjligt att sova men som alla nu vet så var det på grund av det största fotbollsmiraklet jag upplevt sen jag hade en utvisningsfri säsong 1989. Det finns inte. Det går inte att göra 4 mål på Tyskland i Berlin, på Olypiastadion inför 70000 bratwurstfyllda, ölluktande Germaner. Men det gick. Jag kommer alltid ta upp denna match som inspiration för mina lag som jag coachar.