Gone baby

Gotland

Gone baby gone. Nu drar vi till Gotland på en välbehövlig höstsemester. Nu är det fritt fram och robba våran lägenhet på alla fantastiska värdeföremål vi inte har. Mysbyxa och tjocktröja nedpackad. Gummistövlar har jag inga och har inte haft sen mamma försökte tvinga mig att bära dessa svampframkallande monster någon gång på 70-talet. Jag blir hellre blöt och snuvig. Kan redan se mig själv gående hand i hand med min kärlek på en karg, vindpinad kustremsa och bara vara så där vacker som jag oftast är. 500 meter bakom kommer sonen med gips och kryckor stapplande, gråtande, attackerad av silvertärnor snyftande: jag vill hem, det är kallt, vänta på mig, jag vill också hålla hand. Nu drar vi.