Nattsvart
Du har kämpat så tappert.
Ett krossat hjärta, en svart framtid. Du orkar inte, du vill inte. Jag känner din smärta då jag vandrat på samma igenväxta stig. Du ser inte, det finns inget. Du tror inte, det finns inget hopp. Du har kämpat så tappert min son, genom snåriga skolår, med en okuvlig blyghet och med ett knackigt självförtroende. Jag ser ju mig själv i dig, det gör ont att du fått kämpa med samma fasor. Just nu orkar du inte kämpa längre, men jag är ditt facit, jag ska leda dig på rätt stig, jag är din ork och din vilja. Solen kommer gå upp igen, gör den inte det så tillverkar jag en ny.
Det flyter på nu. Svärmor diagnostiserad med Alzheimers i veckan, begravning i morgon, bästa vännen får sin fot amputerad i morgon, portat från jobbet och en trasig son. Det är svårt att le och att se framtiden an just nu.
Mitt i allt jävla elände ska denna gamla människa med svart bälte i depression vara stark. Det är jag, det kommer jag vara, det måste jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar