True Love
Jag gnäller lite här och jag gnäller mycket hemma. Men nu är det inte gott att vara Highlander. Ryggen har kraschat fullständigt. Jag kan inte ens sätta på mig strumporna. Är rejält orolig. Hade det varit bröstryggen så hade jag inte ens pipit, men nu är alla smärtor tillbaka från innan operationen och faktiskt en hel del till. Tankarna snurrar i huvudet. Vad kan ha hänt? Kotorna skall ju vara helt fixerade. Kan något ha lossnat? Ringde ortopeden som snittade mig men jag var tvungen att gå genom husläkaren för att få röntgen osv. Fru fick hjälpa mig i och ur bilen idag när vi var på tur till Uppsala. Jobbigt när allt gått så pass bra innan, men med min tur så är det klart att det skulle komma ett rejält bakslag.
Det måste vara något speciellt med mig förutom knubbiga tår och en väl framträdande näsa. Fru verkar faktiskt väldigt förtjust i mig. Jag har haft så otroligt mycket strul med kropp och själ genom åren och hon står trots allt där vid min sida och lyfter mig när jag "faller" och bär mig när jag stapplar. Jag visste redan från första stund att den där behåller jag, henne tappar jag inte bort. Så trots otur, olycka, bedrövelse är jag en fantastiskt lyckligt lottad man. Tillsammans känns vi nästan normala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar